Mer än ett minne

Läste nyss denna blogg. Där berättade han om de 8 skivor under tvåtusentalet som hade betytt mest för honom. Inte nödvändigtvis vilka som var bäst utan de som just betytt mest. Jag valde att göra samma sak. Så nu sitter jag här nästan tre timmar senare och tror att jag har kommit fram till mitt resultat. Det är reserverat för vissa ändringar dock. Jag har utgått uteslutande från datorn och det kan hända att vissa skivor inte har legat inlagda här och det skulle kunna ha lett till att jag glömt något. Skillnaden på denna från den jag tagit inspirationen från är att den är en top tio och inte en topp åtta samt att den här säkerligen inte kommer sluta med en lika utförlig och genomtänkt förklaring. Nåväl. De är inte i någon ordning av favorisering utan följer alfabetet för att... hmm, tja bara för att.





At the drive-in - Relationship of Command (2000-2001)
Av de nästan 30 förslag jag hade från början så var den här en av få som inte hade en direkt förklaring till varför den skulle vara med. Dock är den kvar här på top tio. Det kan ha att göra med allsången i parken, eller hur jag minns vilken kraft den gav mig. Vart jag än gick så var den med i cd-caset till min bärbara cd-spelare och när jag kände att jag behövde lyftas på ett eller annat sätt så var det den här som gick igång. Det får vara anledning nog utöver hur genialiskt skriven och väl utförd den är.


Fireside - Elite (2000)
Hade denna lista handlat om 90-talet så hade fireside också varit med. Skivan Uomini D'Onore var troligtvis den enskilda skiva som fick mig att börja lyssna på musik på ett "vuxnare" sätt. Att gå ifrån att dansa till michael jackson i sovrummet till att sätta i hörlurarna för att gå på promenad och insupa världen med hjälp av den skivan. Tonåren hade kommit och tonårskänslorna där med. Detta fick Uomini D'Onore representera. Varför Elite hamnar här är av andra själ. Först och främst för att den fick mig att ifrågasätta vad jag lyssnade på. Innan hade Fireside var de allsmäktiga husgudarna för den pojke jag var. När denna kom förstod jag egentligen väldigt lite och kunde inte alls ta till mig den. Det var nog bra för mig. Det hjälpte mig till mitt kritiska öra som jag idag är tacksam för. Det dröjde nog inte mindre än ett eller två år innan jag plockade upp skivan från de gamla hjältarna igen. När jag gick igenom den var det helt förändrat. Jag förstod. Den var gjord med en intelligens och mognad jag inte hade klarat av innan men nu var jag redo.

Godspeed you! black emperor - Lift Your Skinny Fists Like Antennas to Heaven (2000)
Detta är den enskilt tyngsta på listan. Kanske inte hårdaste men den har ett oerhört mörker. Samtidigt har den något så vackert att jag fortfarande efter så många år har svårt att lyssna på den för den berör mig så mycket. Jag vet precis de ögonblick då jag kommer bli orolig för att mitt hjärta kommer slå för hårt och jag vet de tillfällen då jag kommer känna något så starkt att jag är nära till tårar. Det är svårt att förklara vad den här skivan gör med mig men jag vet inget här i mitt liv som någonsin har berört mig på samma sätt. Det är någon konstig sötsur sås av känslor som är så udda så jag inte kan placera dom.
För att tillägga så är titeln den absolut bästa titel jag vet. Bok som film som skiva. Har jag i något sammanhang blivit frågad efter ett favoritcitat så är det den här titeln som kommit upp. Jag målade tavlor med den här texten på, gjorde spraymallar och planerade länge en tatuering med titeln.

José González - Veneer (2003)
Den här skivan var för mig ett ingångssteg till singer/songwritervärlden. Något som för mig var relativt nytt och som jag här förstod på riktigt. Den berör/berörde mig på många plan och hade nåt slags sound som var helt nytt för mig. Ett djup och ett lugn och skört.


Kanye West - The College Dropout (2004)
Kanske listans vilda kort? Jag tror knappt jag kan förklara det på något vettigt sätt. Troligtvis var det med den här skivan som jag först började intressera mig för produktionsteknik. Här som jag fick förståelse för hur svårt och häftigt och bäst det kan vara med en sampling. Den ändrade nog mycket av min uppfattning kring hip hop och hur den kunde representera andra känsloregister. Hip hopen har alltid varit med i form av Fugees, WTC, en massa svenskt och annat löst från min storebror som influerade mig men här var den kanske min egen på något sätt.

Mono - One step more & you die (2003)
Den här innhar rekordet av känslomässig upplevelse under inlyssning. Ensam på Bandyläktaren en natt på sena natten i slutet eller början av sommaren. Minns bara att det var kallt. Jag minns hur morgon solen bländade mig nåt otroligt när den i samma sekund som låten Com(?) slog över i 8 minuter och 40 sekunder in i det tyngsta stycket i mannaminne. Jag kunde inte greppa hur vackert det var med den tidiga disiga morgonsolen stigandes över fabrikstaken tonsatta till det här.
Det minnet kommer alltid sitta kvar i mig och den här skivan likaså.


The Streets - Original pirate material (2002)
Den här kan jag inte förklara. Det får de andra tusen resencenterna som satt honom på listan över årtiondets viktigaste skivor göra. Det är banne mig bara för bra för att vara sant och det var något så oerhört nytt. Iaf i min värld.


Sufjan stevens - Greetings from michigan (2003)
Sufjan stevens - Come on feel the Illinoise (2005)
Stevens är nog den musiker som påverkat mig mest. Hans musik har nog rört mig på alla känslomässigt möjliga plan musik någonsin har kunnat göra. Han har påverkat hela min musiksmak till något annat än vad det var innan. Förändrat mitt sätt att se på musik och vad som är möjligt med den. Bättre än så kan jag inte förklara det.

Tiger Lou - Is my head still on (2004)
Den här tar nog priset i nostalgi skulle jag tror. Den har så många anknytningspunkter till tillfällen och känslor att jag knappt förstår mig på den längre.




Hej och hå vad det här blev helt galet långt. Och tid tog det. Jag tänkte att jag skulle avsluta i samma tecken och länkar till en spellista. Den har också en tidsanknytning men här handlar det om musik som gjordes innan jag fanns med i bilden. Den innehåller mest blues och soul men den har instick av pop och folk. Jaghar försökt att inte ta med de mest självklara men att inte krångla till det för mycket heller. Helt enkelt en blandning jag själv tycker är så djävulskt bra.

http://open.spotify.com/user/claeslarsson/playlist/307mSlziLMY4c1T2gD8sye