Ett litet obetydligt ögonblick

Sitter på mitt rum. Klockan är lite för mycket men det gör just ingenting. Lyssnar på Davy Graham, dagens musikupptäckt.
Första inlägget på min ny dator. Bra och dubbelbra. Är lycklig över att inte ha fått bullerskador från min förra. Nu en fin macbook pro.


spotifylänk till Davy Graham här
I lördagskväll tror jag det var så satt jag i mitt fönster i vardagsrummet, rökandes en cigarett. Tredje sidan på en ny Muddy Waters-skiva låg på spelaren. Det var höstnatt. Malin var här, var där. Efter alldeles för långt gången tid. Jag hade en filt runt mig för att skyddas mot kylan från det öppna fönstret. Hon smådansade. Vi var tysta, sa inte mycket. Jag drack russchian-schweppes. Ingen mer alkohol på ett tag. Behöver en upplevelselektion i självbehärskning.
Hur som helst, så betydde den där korta stunden mycket. Det var första gången jag kände att mitt hus verkligen var ett hem. Inte bara att det var mysigt eller fint eller bra som jag känt innan utan det var ett riktigt hem. När det är mörkt ute och bara smålamporna är tända i vardagsrummet skapas ett fantastiskt ljusspel i taket.
Jag förstod också en sak till. Att aldrig glömma bort hur fascinerande ett ögonblick kan vara. De flesta dagarna hade nog det där tillfället inte varit mer än något annat, men som tur var så förstod jag. Av någon anledning så kan ett så litet obetydligt ögonblick vara så viktigt. Den första scenen i filmen om mitt liv. Den där scenen som kommer tillbaka halva vägen in i filmen för att handlingen kommit ikapp prologen.
Så om det skulle vara fallet så är idag och imorgon fortsättningen på historien. Det kanske är nu spänningen börjar byggas upp. Vad som ska hända vet jag inte men jag ska vara uppmärksam. Se till att fascineras.

Don't count the days
Make the days count