Konsten att fånga dagen utan att göra någonting

Sitter på skolan. Har dröjt mig kvar efter kvällskursen. Vill inte ge mig ut i höstkylan för halvtimmespromenaden hem. Det blir inte mycket skrivet här. Har flyttat in i huset och vårt internet har inte hunnit kommit. Det känns skönt. Ingen tv och knappt något internet på två och en halv vecka. Äntligen hittade jag en väg ut ur facebook-träsket. JAAA!

Tiden ägnas åt andra saker som känns viktigare nu. Skriver musik i massor. Lyssnar på vinyl. Går omkring och "donar". Jag älskar att dona. Inte städa utan dona. Lyssna på ordet bara. Smaka på det. Sortera vinylskivor i emotionell ordning, packa lådor i lådor för att spara plats, ställa konservburkar på rad och pastaförpackningar på hög. Jag har nog flyttat fåtöljen minst fem gånger. Laga mat och nästan tycka det är roligt. Diska. Det har nästan varit roligt att diska! Haha det trodde jag aldrig. Instrumenten i musikrummet har flyttats minst lika många gånger som fåtöljen. Viktigaste gitarren får nu inte stå för nära elementet men ändå inte så långt ifrån så att den hamnar i solljuset från fönstret. Lutan är finast så den hamnade på den mest synliga platsen från trappan sett. Dragspelet som inte är mycket att titta på hamnade lite snett bakom gitarrpallen. Min gamla skadade ordningshjärna har fått sig ett gäng fina timmar.
Det kanske låter som bortkastade och så smått bisarra timmar men i jämförelse med att sitta framför tv3 och någon värdelös dokumentär om fetma eller att frenetiskt leta nya statusuppdateringar på facebook så är detta fantastiskt! Jag lever, för hand, som jag ser det.

Nej nu kanske jag skulle bege mig hemåt. Ta fram furchen och fortsätta på låten jag påbörjade igår. Avslutningsvis vill jag tipsa om detta: Carpe Diem!!! Det är värt det.