Blues

Sitter i soffan i vardagsrummet med en så underlig känsla i kroppen. Lyssnar på en nyupptäckt som är så bra så jag inte vet vad jag ska ta mig till. Dave Van Ronk heter han. Tittade på No direction home (Bob Dylan dokumentär) i förra veckan. I den nämner han olika vänner och musiker som inspirerat honom. Så medan jag såg den så skrev jag ner de flesta namn de nämnde. Igår tog jag hem ett tiotal skivor av namnen jag antecknat. Dave var ett av dessa. Det var länge sen jag kände såhär. Han förmedlar något. Känns äkta på ett sätt jag sällan stött på. Som en kuriosa så var det han som först skrev House of the rising sun!!

Ett plus på allt detta är att jag i år och dagar har velat haft en gitarr med ett ordentligt bluesigt ljud. Lite som hans gitarr låter i Pastures of plenty m.fl.
Igår gick vi förbi bakluckeloppisen som brukar vara varje söndag i Gävle. Där står den. Stålsträngade gammelgamla burken med den minsta men grövsta kroppen. Kanske en skolgitarr? Kanske från 30-40-talet? Utan inskriptioner, etiketter eller loggor. Om någon kan göra ett bättre utlåtande så hojta gärna till, känner mig inte verkligen inte säker på mina gissningar om vad den kan vara för en. Fick den för en hundring och jag är förälskad. Gick runt hela dagen utan att kunna sluta spela på den. Vi hade ett projekt i skolan som krävde att vi var på stan hela dagen. Så ute i parken, på gatorna, gallerian och affärerna spelade jag. Stundtals lite pinsamt men jag kunde inte låta bli.

Här under är en bild på den i användning i bolougnern:




Slutligen vill jag tipsa om ett projekt Jag och Emma Startade upp under helgen.
http://tittavajahitta.blogspot.com/