Mitt i flyttkaoset runt mig sitter jag. Kvällen är här och mörkret kommer ju tidigt nu. Det är mycket som händer. Mycket som rör sig. Överst ligger flytten. Innan nästa tisdag så ska det vara färdigt. Då bor man i hus. Har varit några roliga dagar med målande och sånt i huset. Färg, folköl, några klunkar whiskey och en hel del musik. Fantastiskt faktiskt. Tack Emma för att du har hjälpt oss så mycket.
Det andra som sker är att skolan börjar imorgon. Är bedrövligt nervös då vi får svar på om vi klarat designprovet redan då. Första dagen.
Sommarlovet är slut. Ett par timmar till och sen kommer något annat. Inte hösten riktigt än hoppas jag.
Det känns viktigt att skriva om Peder. Som jag saknat så mycket. Har inte sett röken av varandra på över tre år och helt plötsligt är han där, i Göteborg, likadan och en helt annan på samma gång. Det var så fint att få träffa honom och Croh igen. Hoppas vi ses snart. Det är så häftigt när man förstår någon så väl att det kan gå en så lång tid mellan att man ses och att det bara fungerar. Att skratta. Fy fan vad bra att skratta.
Idag skrattade jag en hel del, fast kanske mest inombords, när Malin skickade sms och berättade att hon hade bakat en tårta. Helt utan anledning. Inte bullar och inte kakor utan en tårta. Trodde inte det hände om inte någon fyllde år eller gifte sig eller så. Det är så det ska vara. Stryk reglerna och bestäm dina egna. Kanske inte alltid men nästan. Baka en tårta för att du är sugen på tårta.
Jag vill avsluta på något bra sätt. Funderar på hur det ska gå till. Hmmm....
Skriver några ord och ser vad det blir.
Förändra det som är?
Nej låt det vara,
det flyter av sig själv
Som dragen i en älv.
Kan du förklara?
Ja jag kan åtminstone försöka.
Du förändras när tiden är inne,
när förändringen har blivit blott ett minne
Så förändring är onödig att söka?
Ingen bär sanningen men det är vad jag tror,
att du är du och ingenting annat
söker du sanningen så har du stannat
Du har den hos dig när det är i dig den bor
Den finner sin egen väg när du inte hindrar den
Ta vatten från älven och hjälp den växa där den gror.
söndag, augusti 23
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Nu har jag läst dina sista ord igen här. Och på något sätt så tar jag till mig väldigt mycket av de orden..kanske för att just vi pratat om förändring så mycket, och att saker är som de är.
Skicka en kommentar