Bearbetning undanbedes.

Pang på rödbetan. Saker kan inte jobbas med. Man kan inte fixa sina känslor eller förändra det man tror på. (Låt mig förklara.) En är aldrig mer eller mindre än sig själv. Det som varit kan jag aldrig förlora, det kan bara vara mitt på olika sätt.
Ser hela tiden orden "jag har så mycket att bearbeta" skrivna. Eller så hör jag dom någonstans. Hur jag än kommer i kontakt med dom så blir de aldrig logiska för mig. Som att man skulle ta sina känslor, lägga dem på bordet, knåda lite och sen stoppa tillbaka dom i bröstet med en mer "korrekt" form. Saker har den form de har. Gör det ont så gör det ont. Känns det bra så känns det bra osv.
Vi känner vad vi känner och vi tänker vad vi tänker och det är inte ett skit vi kan göra åt det utan att sätta en metod eller en åsikt eller nån annan skit på det.
Känslor kan förändras men inte med hjälp utav verktyg. Dom kan förändras när vi står inför dom och möter dom. När vi låter dom regna över oss och när vi slutligen låter dom vara den del av oss som dom är.
Så acceptera vem du än är. Du är du och jag är jag. Varken mer eller mindre.


Så... Nog med åsiktskastningar. Det var nåt jag behövde få ur mig.

Snart beger vi oss mot Anders. Han fyller år idag och det ska småfiras. Imorgon blir det ordentligt firande istället. Malin är här och det är bra grejer. Sommaren är tillbaka och jobbet är slut. Way out west om en vecka och efter att hållit sig ifrån skolan en period så längtar jag tillbaka med stora mått. En ny klass att lära känna och nya utmaningar att möta. Fisken är fin och så vidare.

Ha det!